Konsonans

Konsonans är assonansens spegelbild. I stället för vokalerna är det konsonanterna efter vokalen som låter likadant: ligga och hugga har båda -gg-, hall och höll har båda -ll.

I svensk verslära räknas det som en sorts assonans, konsonantisk assonans. När vokalerna är olika kallas det också halvassonans. På engelska heter det consonance.

Konsonans är ett diskret rim. Örat hör att orden hör ihop utan att det låter som ett rim, och därför används det ofta i modern poesi och i låttexter som inte vill låta för rimmade.

• Använd konsonans när ett helrim skulle låta för väntat, till exempel i allvarliga texter.
• Kombinera med allitteration för rader som hänger ihop i ljudet utan att rimma på vanligt sätt.

• AssonansAssonans, eller vokalrim, är när de betonade vokalerna låter likadant men konsonanterna runt dem skiljer sig, som i hav och tak.
• HalvrimHalvrim är ett rim där bara en del av ljudet stämmer: antingen vokalerna eller konsonanterna efter dem.
• AllitterationAllitteration, eller stavrim, är när de betonade stavelserna börjar med samma ljud, som i sju sjösjuka sjömän.
• HelrimEtt helrim är när två ord låter likadant från den sista betonade vokalen och ordet ut, som sol och kol.