Allitteration

Allitteration är rim i början i stället för i slutet. De betonade stavelserna börjar med samma ljud: sju sjösjuka sjömän, räven raskar över isen. Orden behöver inte stå direkt efter varandra, det räcker att de ligger nära.

I fornnordisk dikt var stavrimmet själva versmåttet. Raderna i den poetiska Eddan binds ihop av stavrim, inte av slutrim. Där gällde också att alla vokaler allittererar med varandra: ett ord som börjar på a kan stavrimma med ett som börjar på ö.

Stavrim lever kvar i uttryck som hus och hem, vind och våg och liv och lust, och i namn, reklam och rubriker, eftersom det gör orden lätta att minnas.

Det är ljudet som räknas, inte bokstaven. Kind och katt börjar med samma bokstav men med olika ljud, och allittererar därför inte.

• Två eller tre stavrim räcker för att en rad ska fastna. Fler än så låter lätt som en tungvrickare.
• Stavrim passar bra i titlar, refränger och den sista raden i en vers.
• Stavrim och slutrim går att kombinera: raden hänger då ihop både i början av orden och i slutet.

• KonsonansKonsonans är när konsonantljuden efter vokalen stämmer men vokalerna skiljer sig, som i ligga och hugga.
• InrimInrim är rim mellan ord inne i en rad, eller mellan ett ord inne i raden och ordet i slutet.
• SlutrimSlutrim är rim mellan de sista orden i två eller flera rader. Det är den vanligaste formen av rim.